Om oss

Ransta Trädgård är ett World/Visa/Proggband med svenska texter och med tydliga spanska och latinska influenser. Bandet drivs av sångaren och gitarristen Jakob Fogelqvist (född 1975) med hjälp av sin dragspelande bror Benjamin Fogelqvist (född 1972). Gruppens musik ges ut på det oberoende skivbolaget Albaycín Records.

Jakob Fogelqvist

Benjamin Fogelqvist

Historik:

Uppsalagruppen Ransta Trädgård bildades 1992 av bröderna Benjamin och Jakob Fogelqvist. Starkt påverkade av svensk 70-tals progg började vi att spela låtar ur Hoola Bandoola Bands stora sångskatt. En och annan låt av Contact fanns också på repertoaren och så även någon Dylanlåt. Replokalen hade vi i ladan vid trädgården i Ransta som ligger mellan Uppsala och Enköping. Vi spelade mycket live och då detta fortfarande var innan Hoola Bandoola hade bestämt sig för att återförenas kunde vi tacksamt konstatera att suget var stort efter just den musiken vid den tiden.

Ransta Trädgårds första affisch från 1993.
Ja, det är faktiskt Johan Pahnke, Niklas Flygt, Christoffer Geijer, Albin Geijer, Jakob Fogelqvist och Benjamin Fogelqvist på planschen och inte Hoola Bandoola Band.

Eget material började emellertid ganska snart att tränga sig på för att på sikt helt konkurrera ut coverlåtarna och 1998 släpptes debutalbumet ”Esterland” på den egna etiketten Albaycín Records. Låtarna var i grunden visor om än svulstigt arrangerade med en stor rytmsektion bestående av trummor, bas, slagverk och harvande akustiska gitarrer. Dragspel, fiol och gitarr (akustisk & el) svarade för melodierna. Redan här kunde man skönja de spanska tongångar som kommit att bli ett signum när det gäller Ransta Trädgårds musik, men influenserna var många. Sången var starkt melodisk och texterna som alla var på svenska, ”proggiga”. Ett textinnehåll med ett så ”viktigt” budskap att de ibland framfördes på bekostnad av det litterärt tilltalande. När man lyssnar på skivan idag kan man på vissa låtar uppleva ett ”tillkrånglat” och ”styltigt” språkbruk, men som samtidigt är skrivet med så pass mycket inlevelse att det går att ha överseende med det, om man är på det humöret. Latininspirerade danslåten ”Ella” samt den allsångsvänliga och medryckande ”Glädjevisa Al-Andalus” torde vara de som bäst har klarat tidens tand och som vi än idag spelar live.

Ransta Trädgård på taket i Flogsta våren 1998 (Benjamin Fogelqvist, Kirk Chilton, Niklas Flygt, Gustav Nyberg, Johan Pahnke, Jakob Fogelqvist och Phillip Bastin).

På uppföljaren ”Spanska svängen” som släpptes 2002 är ljudbilden förändrad till ett närmare, mer avskalat, närapå akustiskt sound. Med det inte sagt att det svänger mindre om musiken för det. Skivan rymmer allt ifrån upptempolåtar med smittsamma refränger som (”Hallå kyparn…!”, ”Tro inte!” och ”Samarit mé flit”) till ett instrumentalt lekfullt spår och en försiktig bossa nova. I vissa texter har allvaret lättats upp en aning till förmån för lite mer av fyndighet och ironi. Nytt i instrumentationen är att blås förekommer på några spår.

Personerna bakom ”Spanska svängen”(Benjamin Fogelqvist, Niklas Flygt, Phillip Bastin och Jakob Fogelqvist).

Efter släppet av ”Spanska svängen” följde en tid då bandet spelade en hel del live. Den musikaliska utvecklingen fördes framåt och en demo för internt bruk spelades in i dec -03 med syfte att dokumentera framstegen. Denna tre låtars demo kom att bli det sista Ransta Trädgård gjorde på ett drygt halvt decennium. Benjamins flytt till Spanien parallellt med Jakobs då vacklande hälsa ledde till att projektet lades på is på obestämd tid. Det kändes vemodigt men det var ändå tillfredsställande att känna att vi lagt av när vi spelmässigt var på ”topp”.

Affisch sommaren 2003 (Jakob Fogelqvist, Daniel Bergström, Johan Pahnke, Phillip Bastin och Benjamin Fogelqvist).

2009 tar Jakob initiativet och påbörjar arbetet med vad som ska komma att bli Ransta Trädgårds tredje fullängdare ”Låt bandet gå”. Han får med sig samtliga musiker från liveperioden efter ”Spanska svängen” (Benjamin Fogelqvist: dragspel, Phillip Bastin: bas, Johan Pahnke: slagverk, Daniel Bergström: trummor) och värvar nytillskottet Björn Westén: klaviatur. Även ett antal gästmusiker engageras, däribland Kirk Chilton: fiol, J J Marsh: elgitarr, Lukas och Malin Gavelin: kör, Format: rap och Ida Kjellin: sång. En brasstrio anlitas som också den lyfter flera av spåren till nya dimensioner.

Låten ”Club Paraíso” som inleder skivan återfinns i en tidig version på den demo som avslutade förra kapitlet i Ransta Trädgårds historia. Den får bli till symbol för hur vi nu tar vid där vi en gång slutade. De första nya låtarna till plattan hade annars börjat ta form i samband med att Benjamin och Jakob då och då spelade som duo 2005-2008. Låtar som ”Jeros, ”Insomnia” och ”Jag förblir vid din sida” prövades alla först i det mindre formatet. Upphovsman till merparten av materialet är Jakob som nattetid knåpat ihop denna samling visor med förmågan att gripa tag om lyssnaren.

Skivan är den hittills mest genomarbetade. Låtarna har fått växa fram i lugn och ro och arrangemangen är mer komplexa än förut. För första gången har vi vid inspelningstillfällena sluppit föra en kamp mot en tickande studiotaxameter då allting spelats in i egen studio.

Nu, 2012 har det alltså gått 20 år sedan den där vårdagen då vi tillsammans jammade på ”Hon kom över mon” och ”Vävare-Lasse” i hönsgården på Ransta Trädgård för första gången. Som jubilarer är vi därför extra glada över att kunna fira detta med släppet av den tredje plattan i ordningen ”Låt bandet gå”.

Benjamin Fogelqvist, Uppsala, våren 2012.